Samuel sållar

Gånglåt från Sörgården

Världen är inte längre sej lik,
plötsligt är allting helt upp och ner.
Vitt har blitt svart och rätt har blitt fel,
man känner sej alldeles förvirrad;
Vem är det som tjänar på det?”

Dessa rader spelade Björn Afzelius in 1990 i samband med att Berlinmuren föll och nyliberalismen skulle frälsa världen och människan i en enda stor blå bubbla av tillväxt. Nu 20 år senare sitter jag här, i svallvågorna efter tidernas finanskris, massavskedningar och beslutet kring nedläggningen av äldreboendet på Sörgården i Grythyttan och kan inte sluta tänka på vad rätt han hade.

Att som Vänsterpartist medverka i beslut som innebär försämrad välfärd är rent utsagt en fördjävlig känsla. Samtidigt handlar det om en fråga vi som parti tvingats ta ställning till för att ekonomin ser ut som den gör. Alternativen var pest eller kolera. Varken jag eller någon annan i Hällefors kommun vill väl lägga ner Sörgården, Gillersgården eller något annat äldreboende egentligen. Ändå sker det. Att äldreboendet flyttas från Grythyttan har egentligen inget att göra med vad Vänsterpartiet vill. Det är en konsekvens av den ekonomiska krisen i Hällefors i kombination med det nyliberala ekonomiska systemet, som styr våra förutsättningar och tvingar oss till beslut. Den nyliberala politiken har genom stora skattesänkningar och avregleringar minskat de statliga inkomsterna och tvingat sektorn att krympa för att istället skapa större utrymme för den privata. Vem är det som tjänar på det?

Vi ser alla vad som händer i samhället, men ibland kan det vara svårt att se vad det beror på. Såna här gånger är det extra viktigt att försöka se detta. Vår ställning i beslutet tog vi för att vi anser att Gillersgården och dess närhet till vårdcentralen är oerhört viktig för vården av våra äldsta och sjukaste. Samtidigt förstår vi behovet av Sörgården och dess betydelse för byn Grythyttan och en levande kommun. 

Fick vi bestämma helt skulle vi ha kvar både Sörgården i Grythyttan och Gillersgården i Hällefors. För att vi ska kunna komma dit måste vi först skapa helt andra möjligheter och förutsättningar. Det måste föras en vänsterpolitik på riksnivå som återigen tillåter den gemensamma sektorn att växa på bekostnad av den privata som bara gynnar några få. Det måste på lokalplanet sluta flöda miljoner till näringslivssatsningar som växt till stora svarta hål. Detta är vad vi vill, och vem är det som tjänar på det? 

/Samuel

Skriv en kommentar