Titanic – Inflation i omtanke

Jag satt en morgon och läste ETC Örebro och stannade upp vid en artikel om SJ. I stort handlade den om att man under en längre tid har sålt ut SJ till privata aktörer och att detta är förklaringen till att tågen är försenade och inte det dåliga vädret. Nu är förstås ETC en ”rödgrön alternativ” tidning, vilket gör att man måste läsa artikeln med stor vaksamhet eftersom de sprider en massa propaganda till skillnad från de oberoende liberala tidningarna man läser i normala fall. Men budskapet i artikeln verkar ändå ganska rimligt, så jag väljer att lita på det de skriver.

Artikeln behandlar bara SJ, men när jag börjar filosofera så spinner tankarna gärna iväg till liknande fall. Jag tänker på televerket som blev Telia, posten som konkurrensutsatts och nu senast apoteket som säljs ut. Tre helt olika verksamheter som alla ändå handlar om samma sak: omtanke. Åtminstone tänker jag på det när jag ser det här. Och visst är det enkelt att se kopplingen till omtanke om man associerar apoteket till vård eller posten och Telia till julhälsningar. Men jag tänker vidare än så, jag tänker att de här verksamheterna handlar om statens omtanke om sina medborgare. Staten som har en service som ska vara lika tillgänglig för alla och kosta lika mycket för alla – oavsett vart man bor eller hur mycket man tjänar. När man sen inser att staten inte är en egen organism utan består av 9 miljoner individer som tillsammans arbetar mot samma mål så blir kopplingen till omtanke helt självklar. Åtminstone för mig.

Konkurrens är bra. Det tvingar företag att bli bättre. Det får dem att minimera sina utgifter, maximera sina vinster, anpassa priserna efter gällande marknad och göra ett så effektivt arbete som möjligt. Hur skulle det se ut om vi bara hade en skoaffär, en bokhandel eller en lokaltidning? Det skulle väl inte funka? – Jo, det gör ju det i Hällefors! – Fast det kanske är för att de har konkurrens ifrån närliggande orter? – Okej! Jag håller med. Det skulle inte funka utan någon form av konkurrens. Men jag kan aldrig svälja att så är fallet inom alla typer av verksamheter.

Fördelarna med konkurrens har vi i förra stycket. Vad händer med nackdelarna? Jag skulle vilja påstå att de finns i stycket dessförinnan. Kopplingen mellan konkurrens och omtanke är inte allt för tydlig. För hur kan man konkurrera om vem som har mest omtanke för så lite pengar som möjligt? Inte vet jag, men det verkar man veta bland beslutsfattare över hela landet. För det är inte bara bland statliga bolag som man konkurrerar. Alla verksamheter arbetar som om de konkurrerade med varandra. Man tävlar om budgetar, om vårdtagare, om elever och om arbete. Hela samhället är baserat på att man rivaliserar om något för att vi ska drivas framåt, istället för att visa omtanke om varandra.

Så vad skulle hända om Telia drevs av omtanke istället? Ja, kanske skulle vi ha täckning på mobiltelefonen överallt och ha allmän tillgång till trådlösa nätverk – överallt, inte bara i städerna. Om posten skulle drivas av omtanke så skulle brevbäraren dela ut brev och paket till de äldre som bor ensamma i skogarna – åtminstone gjorde de det förr innan de började konkurrera. Apoteket skulle kanske sälja medicinen som funkade bäst och inte den som är billigast med flest biverkningar och SJ skulle ha välplogade rälsar och väl skötta tågvagnar.

Omtanke om andra människor är en valuta som inte påverkas av inflation. Du kan aldrig bry dig för mycket om någon annan så att värdet av din omsorg minskar. Om vi skiftar vårt fokus från att minimera kostnader och maximera vinst till att maximera vår omtanke så kanske vi skulle se ett helt annat samhälle. Vi sitter alla i samma båt och just nu sjunker den. Kommer vi att konkurrera om livbåtarna, eller försöker vi rädda skeppet?

Fredrik Fogelqvist
Styrelseledamot, Vänsterpartiet Hällefors

Uppdaterades: 06 mar 2010