Hällefors kommunfullmäktige 150915
Ordförande, ledamöter, åhörare, radiolyssnare…

Såhär i en allmänpolitisk debatt finns många frågor man vill ta upp. Lokalpolitiska frågor – Björskogsnäs, kommunhuset, omsorgen, skolan. Men det finns en fråga jag är tvungen att prata om.

När människor dör i tusental och åter tusental på Medelhavet, måste jag prata om det. Och när det förfärliga fotot av treårige Alan sänder chockvågor över världen och sätter igång en rörelse för praktiskt hjälp till flyktingar, då måste jag prata om det. För det ger sådan energi mitt i eländet.

Det offentliga samtalet har förändrats till att handla om medmänsklighet efter att i flera år förts på SD:s premisser. Herrlandslaget i fotboll uppmanar att ge gåvor. SJ slopar ID-tvång och extraavgift för biljettköp på tåg. På Malmö, Stockholms och Göteborgs centralstationer tas flyktingar emot av grupper som samlat in täcken och kuddar. Privatpersoner gör insamlingar och åker ner på kontinenten för att vara till hjälp där.

Det är av största betydelse att rörelsen nu får pay off i politiska beslut. Vi medborgare måste trycka på i den allmänna opinionen, och vi kommunpolitiker måste trycka på staten.

Det är våra europeiska regeringars politik för att stänga lagliga vägar in i Europa som gör att människor betalar tiotusentals kronor för en livsfarlig färd över Medelhavet istället för att köpa en mycket billigare och säker flygbiljett. Lagen om Transportansvaret lägger ett absurt ansvar på resebolagen som måste ta hela ekonomiska ansvaret om en person som flyr inte skulle visa sig ha flyktingstatus. Därför säger resebolagen blankt nej till alla.

Men det finns lösningar för lagliga vägar in i Europa som vi som land kan genomföra: Införa asylvisum. Eller avskaffa visumtvånget för fler länder.

Det är ingen tvekan om att det innebär prövningar att ta emot flyktingar. Men senaste tiden har det blivit tydligt igen att viljan i Sverige finns. Det är inte rimligt att ge de flyktingar och syrier vi möter dagligen skulden – de som flytt från det värsta krig vi sett sedan andra världskriget – skulden ligger på dem som orsakat det nuvarande tillståndet i Syrien.

Det finns inget som skulle underlätta den svenska asylpolitiken mer än om fler EU-länder tog ett större ansvar. Bästa påtryckningsmedlet är att vi går före med ett generöst mottagande; det är inte så att pressen på dem att ta emot fler ökar om vi skulle ta emot färre – det är precis tvärtom.

I den flodvåg av medmänsklighet och solidaritet vi nu ser ta form blir Sverigedemokraternas företrädare marginaliserade. När kf-ledamot och nämndeman Gunilla Schmidt i Åstorp på facebook skriver: ”Kan ingen ställa sig på Öresundsbron med kulspruta”, och riksdagsledamot Kenth Ekeroth JO-anmäler Migrationsverket p.g.a. uppehållstillstånden till de syriska flyktingarna, blir kontrasterna allt för stora.
Äntligen kanske vi på riktigt kan inleda ett politiskt samtal som är ärligt intresserat av rimliga förutsättningar för ett gott flyktingmottagande inom vårt land, och inte bara av att hindra migrationen hit.

Den totalt oförnuftiga nyliberala politik som är ett arv från den borgerliga regeringen på 90-talet, som går ut på att staten inte får bygga flyktingboenden i den fria konkurrensen namn, måste förändras.

Migrationsverket är helt beroende av klippare som hyr ut billiga bostäder, ofta undermåliga och ofta i småkommuner. Det betyder att de som är minst och har sämst förutsättningar får ta störst ansvar. Men Bert Karlsson och Migrationsverket behöver inte bekymra sig för lokalbrist och lärarbrist i skolan. Det är inte ett planerat flyktingmottagande med goda förutsättningar. Det här är en del i varför Vänsterpartiet så träget driver fråga om stopp för vinstintresset i välfärden.

Ordförande…

Vi har en majoritet som styrt Hällefors i 2,5 år och fortfarande undrar jag: vad är det majoriteten vill? Jag ser att det händer saker ibland. Ganska stora förändringar till och med – så det är inte det. Det otäcka är att det verkar ske utan plan – av påkommen anledning (centraliseringen av förskolan), av slump (flermiljoninvesteringen i torpet på Björskogsnäs), eller plötsliga infall (flytten/rivningen av kommunhuset).

Vilken roll har dessa förändringar i majoritetens politiska viljeriktning? Ja, vad är viljeriktningen? Vad är det för idéer för Hällefors kommun som majoritetspartierna bygger sitt samarbete på? Det är inte bara jag som undrar; det här är vanliga frågor jag får av medborgare.

Ingen som följer Hälleforspolitiken betvivlar att det finns en liten och stark, styrande kärna inom majoriteten. Frågorna gäller om det finns ett politiskt projekt: det vill säga en samlad och riktad politisk vilja för vilka förändringar man vill genomföra, för varför man vill det och hur man tänker gå tillväga.

Hällefors kommun befinner sig som nästan alla jämförbara kommuner i en rätt besvärlig och allvarlig situation. En situation som kräver ett politiskt ledarskap som pekar ut en möjlig väg framåt, som ingjuter mod och säger att det går, och som skapar framtidstro när reformerna i denna riktning blir genomförda.

Så jag ska nu ger er chansen att besvara frågan: Hur ser den här majoritetens politiska projekt ut? Medborgarna i Hällefors förtjänar att veta. Det skulle gynna demokratin om alternativen blev tydligare. Vi skulle få en mer seriös och trovärdig lokalpolitik i Hällefors. Ordning i lokalpolitiken är en win-win för alla!

Johan Stolpen
Ordförande Vänsterpartiet Hällefors

Uppdaterades: 29 okt 2015