Skip to main content

Hallå! Hallå, vi finns!

Glesbygdspolitiken är på undantag. Klyftorna ökar i Sverige och för oss som lever och verkar utanför de urbana tillväxtregionerna blir detta för varje år mer och mer uppenbart. Utflyttningen pågår hela tiden. Det finns i dagens Sverige stora problem med att skapa Det goda samhället där alla människor är inbegripna och välkomna. Med ett geografiskt perspektiv blir detta mer än uppenbart.

Den digitala revolutionen som skulle rädda glesbygden genom ökade möjligheter till distansarbete och minskade upplevda avstånd ledde istället till att många små lokala försäkringskasse-, arbetsförmedlings- och bankkontor lades ner. Både antalet arbetstillfällen och närheten till social service minskade. Avregleringar har resulterat i att våra postärenden numer görs på ICA och att medicinen inhandlas på bensinmacken samtidigt som bildelar beställs på postorder och lanthandlare lägger ner.

Glesbygdskommunernas ekonomi är hårdare ansträngd än nånsin. Trots att behoven finns tvingas vi lägga ner skolor och vårdinrättningar – samtidigt som vi förväntas finansiera infrastruktursatsningar i Stockholm. De storskaliga vägsatsningarna skapar ett ”Förbifart Sverige” där glesbygden snabbspolas förbi. De framtida pensionsavgångarna befaras bli mest kännbara i de små kommunerna med åldrande befolkning. Och utflyttningen fortsätter. De kommunala skolorna ute i landet utbildar storstädernas presumtiva inflyttning. Det är fullt rimligt att tänka sig en framtid där ungdomar i allt större utsträckning flyttar till större städer, lever och verkar där under större delen av sitt aktiva arbetsliv för att på äldre dar återvända för att åldras i glesbygden. De små kommunerna får då först finansiera utbildning och sist äldrevård utan att behålla tillräcklig stor arbetskraftstyrka och skattekraft som kan bära upp den kommunala ekonomin. Denna utveckling ackompanjeras av statens minskade ambitioner med att ekonomiskt utjämna mellan kommuner.

Glesbygdens innevånare är utsatta för en strukturell ojämlikhet på grund av var man bor. Även om ojämlikheten tar sig olika uttryck på olika platser vet de flesta som bor utanför de urbana tillväxtregionerna vad vi menar. Vänsterpartisternas maktanalys som tidigare är väl utvecklad framförallt utifrån en klass- och genusanalys bör kompletteras med ett rikstäckande socialt perspektiv. Det finns ett stort utrymme för en geografisk maktanalys och ett stort behov av en politik för att minska de geografiska klyftorna i Sverige. Det är vänsterpartiet med sitt patos för marginaliserade grupper som här måste gå i täten.

I glesbygdsfrågan verkar socialdemokraterna kastat in handduken för länge sen och våra kamrater i miljöpartiet ägnar sig åt frågor som engagerar deras storstadsväljare. Det borgerliga parti som tidigare verkat för denna fråga, centerpartiet, har nu omvandlats till ett oigenkännligt nyliberalt storstadsparti. Men även vänstern har missat konsekvenserna av det geografiskt delade Sverige. Vårt parti verkar i brist på bättre reagera utifrån en ryggmärgsreflex att det är medelklassen i Stockholm som avgör valet. Men detta faktum framstår som, med Flammans formulering ”matematiskt omöjligt”.  Kanske kan det på sin höjd gjuta mod i storstadsvänstern? Vi saknar en sammanhållen glesbygdspolitik och en strategi från vänster för att bryta den urbana hegemonin i Sverige år 2010.

Det är innevånarna i glesbygden som avgör valet. Vi bor visserligen långt från varandra, men när våra röster samlas i urnan den 19 september skall man märka hur många vi är som finns – men inte syns, än mindre räknas!
Vi är många hängivna vänsterpartister och demokrater ute i landet som är beredda att tillsammans utforma morgondagens Sverige. Invandrade förortsbor och halvt bortglömda glesbygdsmänniskor har det mesta gemensamt i kravet på rättvisa och en möjlig framtid!

Stefan Backius, Hällefors

Bengt Berg, Torsby

Annika Johansson, Filipstad

Lars-Erik Nilsson, Sunne

Kristina Saxerud, Munkfors

Inga Folkesson, Lindesberg

Tryggve Thyresson, Hallsberg

Tobias Isaksson, Karskoga

Gertowe Thörnros, Degerfors

Karl-Erik Persson, Kopparberg

Ilpo Piispanen, Storfors

Vi förlorade kulturskolan med 2 röster

Precis hemkommen från dagens fullmäktige debatt som i huvudsak rörde sig kring förändringar av kulturskolans reglemente. De va tungt idag! Sossarna drev tillsammans med borgarna och hob igenom ett starkt kritiserat förslag som gör att Kulturskolan som enhet inte kommer att finnas i den ordinarie skolorgansiationen i framtidens Hällefors. Vi var många som framförde starka argument emot detta men de lyssnades inte på. Två röster saknades för att få till en återremiss vilket skulle inneburit att förslaget skickades tillbaka till bildningsnämnden för förbättring. Jag kan inte begripa hur man tror att man utvecklar kulturskolan genom att ta bort den ur grundskolans organisation.

Alla 4 vänsterpartister röstade för en återremiss liksom 5 sossar. De andra 10 sossarna plus borgarna körde igenom förslaget utan att egentligen mer detaljerat argumentera för det. Många av de synpunkter jag framförde blev obesvarade i debatten. Likaså blev exempelvis Joakim Waerns (v) och Susanne Grundströms (s) välformulerade argumentation också obesvarad i sak. Jag noterade också att ju bättre man känner till kulturskolverksamheten desto mer kritisk till förslaget blir man.

Jag är djupt ororad över denna socialdemokratiska helomvändning gällande kulturpolitiken på lokalplanet. Kan det vara så att alla egna skandaler gjort hällefors-sossarna panikslagna? Kan det vara interna ”partiuppgörelser” och skräck för att förlora rollen som ”det stora partiet” som gör att de skenar genom att det blir viktigt att distansiera sig från tidigare profilering? Om detta kan man bara som utomstående spekulera – men helt klart är att barnen och deras möjligheter till utveckling genom kulturuttryck under ledning av kompetenta kulturpedagoger får sitta emellan här. Vad göra? Vänsterpartiet måste grundligt fundera på detta. Vi behöver hjälp från flera att formulera en utvecklande kulturpolitik i Hällefors. Känner ni att ni skulle kunna hjälpa till? Skriv in er i partiet o häng på, nu måste vi gasa.

/stefan backius

Stefan självantänder – aktuella reflektioner

Referensgruppsmöte Vänsterpartiet HälleforsNy i bildningsnämnden

Som ny vänsterpartistisk ledamot i bildningsnämnden deltog jag i två heldagars möte förra veckan 19-20 februari. Hej å hå! Vi diskuterade en del viktiga saker, bland annat de kommande besparningarna som kommunstyrelsen och fullmäktige ålagt oss att genomföra samt innehållet det nya måldokumentet som ska arbetas fram. Det är inga lätta beslut som kommer att behöva tas och jag hoppas verkligen på en grundlig diskussion där olika alternativ vägs mot varandra och där korrekta konsekvensanalyser kommer att presenteras. En tidigare konsekvensanalys som jag är kritisk emot är den för det nyss tagna förslaget om ny ledningsorgansation för hela skolan. Detta kommer bland annat medföra bekymmer för den fortsatta utvecklingen av Kulturskolan, konsekvenser som nämnden inte verkar medveten om. Mitt förslag att ta upp detta och modifiera förlaget på ytterligare ett nämnsammanträde klingade tyvärr ohörd.

En annan viktig fråga är vilka mål som det nya måldokumenet ska innehålla. Det ska gälla fram till år 2014 och kommer att ha ett viktigt inflytande på skolverksamheten. Jag hoppas här på mål som fokuserar ökade möjlighter för eleverna i Hällefors att tillägna sig olika ämnen och där alla ämnen – språk, kultur, naturkunskap, idrott, samhällskunskap osv kan verka på lika villkor. Även frågan om ”integration” och trygghet är ett viktigt perspektiv som borde beaktas. Skolpolitiken i Hällefors är en av vänsterpartiets starka lokala politikområden och kvällens diskussion med partiets referensgrupp ägnades nästan helt åt mål och måluppföljning. Skolan behöver utvecklas – och det finns mycket att göra. Det börjar ta sig… /Stefan Backius